Jättebjörnloka göteborg

När våren kommer skjuter växtligheten fart. Detta gäller även oönskade växer som grävs upp på grund av att minska spridningen.

Sigge Markänger, samordnare på grund av invasiva arter på stadsmiljöförvaltningen, jobbar all året tillsammans med att kartlägga och bekämpa bland annat växten jätteloka.

Vad händer just nu inom arbetet tillsammans med jättelokan?

– beneath höst samt vinter fokuserar vi många på för att följa upp föregående säsongs arbete samt planera på grund av nästa. idag på våren är detta dags för att jobba praktiskt. Det existerar viktigt för att vi fullfölja så många som möjligt innan jättelokan går inom blom, inom juni kalendermånad. På våren gräver oss upp plantor där detta är möjligt, men beroende på hur det ser ut inom naturen förmå vi behöva använda slaghackor, spett alternativt andra verktyg. Det gäller att artikel kreativ samt uthållig, dock också väldigt försiktig.

Arbetet tillsammans med jättelokorna kräver kreativitet, uthållighet och styrka. Foto: Elna Mårtensson

– Jättelokan innehåller en gift liksom ger svåra hudskador. Därför jobbar oss alltid inom full skyddsmundering. Alla textilier och verktyg sköljer oss av noga innan oss lämnar platsen där oss hanterat jättelokor, så för att giftet ej ska spridas.

I juni startar blomningen – vad sker då?

– oss har en lagligt ansvar att be

  • jättebjörnloka göteborg

    • Jätteloka

    Jätteloka (Heracleum mantegazzianum[1]), tidigare även kallad jättebjörnloka,[2] är en art i familjenflockblommiga växter. Den förekommer naturligt i Kaukasien i sydvästra Asien.

    Jättelokan odlas ibland som prydnadsväxt och spreds som en sådan till Europa och Nordamerika. Numera är den förbjuden att hålla levande inom EU eftersom den klassas som en invasiv art.

    Biologi

    [redigera | redigera wikitext]

    Systematik och namn

    [redigera | redigera wikitext]

    Jätteloka är en art, eller en samlingsbenämning för en grupp av närbesläktade och svårskiljbara arter (småarter). De kan skilja sig något till utseende och biotop. Jättelokor som förekommer i Sverige har vetenskapligt beskrivits som H. giganteum, H. laciniatum, H. pubescens och H. stevenii. Arten (mantegazzianum) är namngiven efter den italienske etnografen Paolo Mantegazza (–).[1]

    Arten kan ibland förväxlas med snarlika, stora lokor. Detta inkluderar tromsöloka, hörsneloka, bredloka (ännu ej säkert känd från Sverige), björnloka. Den har lite större olikheter med strätta, kvanne, spenört, säfferot, odört, spansk körvel, piploka och stor bockrot.[3]

    Utseende

    [redigera | redigera wikite

    Svar på medborgarförslag om åtgärder för att bekämpa jättebjörnloka &#; Håkan Sandberg

    Kommunstyrelsen beslutar att bifalla medborgarförslaget. Den bekämpningsplan som inom kort är färdig för politiskt antagande ska biläggas till ärendet som underlag när kommunfullmäktige informeras om kommunstyrelsens beslut i ärendet.

    Kommunens klimat- och miljöstrateg uppdras att komma till kommunstyrelsens sammanträde i mars och redogöra för innehållet i bekämpningsplanen.

    Ärendet :

    Ett medborgarförslag inkom till Åmåls kommun den 29 juni Förslagsställaren Håkan Sandberg föreslår att kommunen:
    * Inventerar förekomsten av jätteloka
    * Utformar och fastställer en kommunal bekämpningsplan
    * Utbildar personal i att bekämpa växten och att projektet bör pågå den tid det tar att utrota växten.

    Kommunen är i rollen som fastighetsägare skyldig att bekämpa de invasiva växtarter som finns upptagna i EU:s förordning / För kommunens del innebär det bekämpning av jätteloka och jättebalsamin.

    Arbete med att bekämpa jätteloka på kommunal mark har pågått under flera år, dels genom mekanisk bekämpning och dels med hjälp av betesdjur inom LONA-projektet FINT Åmål. Jättebalsamin har hittills inte b